Som sagt tog en blogg pause. Just då orkade jag inte med det.
Farfar dog igår. Så fruktansvärt ledsen. Men det har gått över. Visst jag saknar han. Men jag får tänka att han blev 94 år han har levt sitt liv, och vart tillsamans med Farmor i över 64 år. Han har levt klart sitt liv. Han har haft ett underbart liv, det vet jag, med allt han har gjort, alla berätelser han har sagt tusen gånger till oss, men alltid lika spännande att lyssna, han var min farfar! Helt sjukt. Min riktigt coola farfar. Som är älskad mer än oss alla.
Men jag vet att jag mår inte sämst av alla. Farmor, hon lever, hon gråter och vet inte vart jag ska ta vägen. Inte träffat henne än, inte fått chansen, men träffar jag henne gråter jag ihjäl mig.
Dom har bara haft det såå underbart, dom vart tillsammans i över 64 år? kan ni förstå det, och nu är han borta, nu får hon aldrig mer se honom. Och vi unga kvinnor som gråter ihjäl efter att vart tillsammans med en kille i drygt ett år. Det är löjligt, jag skrattar åt det. För jag själv gjorde det.
Inga mer historier, inget mer skratt från farfar, ingen rolig jul, som för 5år sen då pappas syster dog, min underbara faster. farmor som varit med om hennes dotter och hennes man har dött. Det är helt sjukt, och jag kan inte gråta av det för att jag tror inte på det, jag bara förstår inte, har ni inte varit med om den chocken?

Den häftiga historien av när han fick den stora nycklen av jönköpings stora sjukhus, det var han som ägde hela byggningen av den, och han fick klippa den röda bandet vid ingången. Han har levt ett gott liv!!
Och jag är stolt över min Farfar, nu fötjänar han bara den mest underbaraste och finaste begravning som man kan få.
Och det kommer han få.

Vila i frid min underbara Farfar, Vi älskar dig enormt! ♥♥♥